
Namn: Björn
Karaktär: Bamse
Motivering: Två snälla björnar i huvudrollen - han som fixstjärna och jag som lagkapten och ansvarig, men som inte vora något utan våra fina kamrater. Det enda som skiljer oss åt är förstås Bamses tunga dopingmissbruk.



Imorgon är det Samhall som gäller. Futuball har bra moral efter den senaste segern, men Samhall blir svåra, dom har inte förlorat en match hittills och ligger tvåa i tabellen. Futuball kommer till match utan Peter och Åsa (skadade), Maria (oklart) och Gurra (jobbar). Däremot gör Martin debut, Lenas brorsa som har varit med i laget sen bloggen startade, men hittills inte spelat match eller tränat.
Laget mot Samhall.
Målvakt: Johan
Backar: Kristian, Amanda, Jon, Lena
Forwards: Daniel, Per, Björn, Martin (nyhet! Lenas brorsa!), Frida, Simon.
”Nu eller aldrig” har det viskats i korridorerna på fjortonde våningen ända sedan matchen mot Mitt i. Och inte undra på. Redan efter första omgången stod det klart att matchen mot Rhode Schwarz hade potential att bli något extra. Två lag som vet hur det känns att förlora – stort. Men också två lag som hela tiden har fallit framåt. Tjugotvåmålsförluster har blivit femmålsdito och spelet har bara blivit bättre.
När att de stora TV-bolagen sagt sitt stod det klart att matchen mot Rhode Schwarz flyttats från centercourtens rampljus till den mer Cage War-inspirerade Hall 3.
Det hela inleddes med en kortare finanskris hos motståndarna men matchen kunde börja sedan Futuballs räddningspaket på 60 kronor gillats av domaren. Matchöppningen var trevande med enstaka halvchanser åt båda hållen.
I den kanske femte minuten får Gurra för sig att han är Paul Gascoine och gör ett mycket fint mål bakom en tvekande målvakt. Efter målet är det bud på tillökning flera gånger om där bland annat Amanda, Björn och Kristian har fina avslut på mål. Framförallt Amandas vänsterchip i ribban och Kristiano Runaldos kanonskott i krysset förtjänade bättre öden. Rhode är dock långt ifrån ofarliga och sätter den nykomponerade backlinjen och storspelande Johan Kinnman i målet under hård press. Något som efter ca sju minuter resulterar i en kvittering. Men ordningen återställs, strax före paus, när Simon ”Schillaci” Källgård snor åt sig en boll och, som man säger i U.S.A., takes it to the house. 2-1 Futu!
Trots en redan bra första halvlek förmår Futuball att faktiskt öka takten sista kvarten och andra halvlek är inte gammal när 2-1 blir 3-1. Det är Kristian som startar en blixtrande kontring från sin backposition och sedan själv rullar in bollen efter ett smörpass från Simon.
För att inte döda spänningen helt slår Futuball av på takten efter målet och Rhode kan omedelbums reducera till 2-3. Det följs av lite hönsgård och flera chanser till kvittering men ribban och framförallt burväktare Johan står bestämt i vägen.
Matchen avgörs istället definitivt när Simon väljer att bli tvåmålsskytt. Då orkar inte Rhode längre. Futuballs stora trupp blir avgörande i denna historiska 4-2 seger och ALLA var riktigt, riktigt bra!
Låt oss nu föralltid minnas tisdagen den 9 december 2008 som dagen när Futuballs tidigare så öppna landskap blev slutna rum, pastejer blev mackor och noll poäng blev tre.